Mangaworld
Vill du reagera på det här meddelandet? Registrera dig för forumet med några klick eller logga in för att fortsätta.

Mangaworld

Roleplaying group, friends
 
HemLatest imagesSökBli medlemLogga in

 

 Torget, Duele, Zero, Cooro, Akima, Okami

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Admin
Admin
Admin


Posts : 56
Join date : 10-02-16
Location : Under your bed

Torget, Duele, Zero, Cooro, Akima, Okami Empty
InläggRubrik: Torget, Duele, Zero, Cooro, Akima, Okami   Torget, Duele, Zero, Cooro, Akima, Okami I_icon_minitimefre feb 19, 2010 2:22 pm

(Duele)
*Hon kommer gående över torget med Cooro och Zero i sällskap, uttryckslöst tittande framåt och svalp pratande med pojkarna.*

(Zero)
*han går hand i hand med Cooro efter Duele och lutade sitt huvud mot Cooros medans de gick.
han håller så smått på att komma ner på jorden igen, men 'cookie-rushet' ligger för det mesta i fortfarande.*

(Cooro)
*Han ser sig intresserat om, har faktiskt inte utforskat staden ännu.
Och senast han var i centrum på en stad var en mindre angenäm upplevelse för honom. Dock känner han sig trygg här, i sällskap med Zero och Duele.*

(Duele)
*Hon saktar ner utanför ett café och vänder sig om mot pojkarna.*
Någon som är sugen på te eller kaffe? Vi kan köpa med oss och sedan gå till fontänen som jag tänkt.

(Zero)
*tittar upp på Duele ett ögonblick innan han ler igen och nickar, innan han klänger sig fast på Cooro igen förstås*

(Duele)
Vänta här då bara
*Sedan går hon iväg mot caféet och beställer tre take-away*

(Cooro)
*Han ler, känner sig nästan mer som en storebror just nu till Zero när han så starkt tyr sig till honom.*
Nå, vad tycker du om Duele nu då?
*Han frågade lite i skämtsam ton, visste inte riktigt varför han frågade.*

(Zero)
"Hon verkar inte så farlig, men hon har en annorlunda aura"
*säger han och vilar sitt huvud på Cooros axel*
"Fast hon ska inte tro att hon har någon chans på dig, Coo-chan, för du är baaara min"
*spinner han retsamt i Cooros öra*

(Cooro)
*Han nickade medhållande på det första Zero sa, han hade själv känt att hon luktade... annorlunda. Dock kunde han inte sätta fingret på vad, hela känslan av att vara i hennes närhet fick honom att känna sig lugn men han kunde känna nackhåret resa sig ibland. Det gjorde honom nyfiken.
Och när Zero åter tar till orda så smyger sig en rodnad över Cooros kinder igen, den kittlande viskningen mer orsak än orden i sig.*

(Zero)
*flinar när han ser Cooros rodnad. han var verkligen underbar.
han "snugglade" mot Cooro och spann, igen. han kunde bara inte hejda sig själv, Cooro fick honom att känna sig så trygg och avslappnad*

(Cooro)
*Han lade sina armar kring Zero och njöt, av hans doft och av hans närhet och det lugnande, spinnande ljudet.
Tills han kände närvaron av Duele och tittade upp på henne igen.*

(Duele)
*Hon bar tre muggar med sig till pojkarna och räckte fram två utav dem till Zero och Cooro*
Ursäkta att jag avbryter er pojkar, kaffe?

(Zero)
*tittade upp på Duele och tog gladeligen emot kaffet och smuttade på den varma drycken.
den bittra drycken rinner ner för hans hals och värmer hela kroppen*

(Duele)
*Hon ler och tar själv en klunk av sitt te, kaffe hade aldrig varit något för henne.
Sedan vänder hon sig till Cooro igen, ett varmt leende på läpparna.*
Skall vi fortsätta gå?

(Cooro)
*Han tar också emot sin kopp med en tacksam nickning, tar en klunk och läpparna snörps lätt ihop, lite för bittert för hans smak men han fortsätter ändå dricka, värmen är välkommen.*
Visst, kommer du Zero?

(Zero)
*den bittra värmen sprider sig, och innom kort sjunker sockret i hans blod.
han tittar på Cooro när han talar till honom (inte fullt "frisk än")*
"Okey"

(Duele)
*Hon känner av den lilla förändringen i Zeros aura, som ett lätt nålstick i huden på henne. Men i stället för att göra något åt det så talar hon med Cooro medans hon går.*
Nå, Cooro-kun, vad fick dig att komma till vårt slott?

(Cooro)
*Han märkte ingenting med Zero, var för upptagen med att tänka på ett svar till Duele som inte avslöjade för mycket utan att samtidigt ljuga.*
Ano...

(Zero)
*betracktar Duele och Cooro medan han fortsätter sippa på sitt kaffe.
han ser sedan eftertänksam ut för en stund, innan en lätt rodnad färgar hans kinder och han väder bort blicken från dem och dricker sitt kaffe, med ett aningen irriterat kroppsspråk*

(Cooro)
*Han tar ett lugnande andetag och talar sedan.*
Jag hade ingen annan stans att ta vägen, inget hem att återvända till och jag behövde en fristad för...
*han lät orden dö ut efter det men log ändå, ett svagt leende*

(Zero)
*gick närmare Cooro och la ena armen om hans axlar. han sa ingenting, men han ville ändå visa stöd för Cooro*

(Cooro)
*Känslan av Zeros arm kring sig värmde Cooro, och han kände tydligt Zeros doft. Det förvånade honom lite, tidigare hade Zero luktar mer... sött än vanligt. Cooro kunde se ett litet samband men han var inte säker, dock han han inte ta till orda innan Duele gjorde det.*

(Duele)
*Så fort hon såg att Zero kom ikapp dem igen så log hon illmarigt åt honom, skuggan av en rodnad klart tydlig för henne.*
Vaken nu, Zero-chan?

(Zero)
*rodnade igen och vände protesterande bort ansiktet från henne*
"Tyst med dig"
*men hans röst är inte så hotfull som den kund vara*
"Och kalla mig inte chan"

(Cooro)
*Ett skratt hotade att bryta ut, de orden hade han verkligen inte väntat sig att någon skulle rikta emot Zero, och än mindre att han inte skulle reagera mer än vad han gjorde.
Cooro kunde inte annat än att försöka titta upp på Zero och dölja sitt skratt.*

(Duele)
*Hon lade till sig en förtvivlad min och ton.*
Men Zero-chan... Du var ju så söt, gullade med Cooro-kun och allt...

(Zero)
*han vänder en kall blick mot Duele, men tyvärr dämpas den ganska rejält av rodnaden på hans kinder*

(Duele)
*Hon mötte Zeros blick med sina egna gyllne och svarta ögon, en svårläst blick. Dock så vände hon sig till Cooro efter bara någon sekund, blicken i ett ögonblick mjukare, tonen skämtsam.*
Cooro, hur står du ut med kattungen? Han fräser ju inte tillbaks alls...

(Zero)
Kattunge?
"Hur´u du!"
*väste han och kastade muggen till marken*
"Vad fan tror du du står och säger, va? Och dra inte in Cooro i det här!"
*öronen riktades aggresivt bakåt och svansen utåt med rest ragg. vem fan trodde hon att hon var? hon kände han inte ens, och väljer att förnedra honom inför Cooro*

(Cooro)
*Zeros tonfall fick honom att rygga lite, inte hade Cooro förväntat sig att han skulle bli så uppretad. Dock var Cooro van vid mycket hårdare skämt, få skämtade med en varulv.*

(Duele)
*Hon hade kunnat hoppa runt av lycka, reaktionen hon fick ifrån Zero var obetalbar. Dock stod hon kvar med stenansikte och tittade på Zero, vek inte en tum både på grund av den akt hon satt up och hennes rykte, en dödsgud kan ju inte bete sig alltför crazy.*
Jag pratar med honom, kisse, inte med dig. Och vad var så farligt med det jag sa, ha?
*Rösten var lugn, händerna avslappnat på höfterna, dock för ett vaksamt öga farligt nära katanan.*

(Zero)
*han morrade dovt och stöt knivar med blicken*
"Hur kan du bara fråga min Cooro hur han står du ut med kattungen?!"
*väste han till kvinnan.*
"Och vad då fräser inte tillbaka? ge fan i att bedöma mig kvinna, du förnedrande mig inför Cooro!"

(Duele)
*Samma min pryder hennes ansikte, en relativt nollställd och avslappnat hållning.*
Och ditt utbrott nu gör det mycket bättre? Försöker du bevisa för honom att du inte är någon kattunge utan en vildkatt som fräser och klöser omkring sig?

(Zero)
*korsar armarna över bröstet och blänger surt på Duele. who the hell was this woman?!*
"Jag trodde du ville det. Du lät ju så besviken när jag inte fräste ifrån"
*svarade han kyligt*

(Duele)
*Hon tar sin ena hand ifrån höften och pekar menande på folket omkring dem.*
Om du tycker att jag förnedrar dig som säger något i vardaglig ton, hur tas då ditt hytande?
*När hon åter satte ner handen lade hon den av vana på katanans hjalt, avslappnat vilades där och helt utan intentioner om att dra sitt svärd.*

(Zero)
*ser sig omkring innan han igen tittar på Duele.*
"Varför skulle jag bry mig om vad de tycker? Människor går ändå inte att lita på."
*säger han enkelt, hans ton åter normal nu när hans raseri-angrepp höll på att svalna.
han såg att Duele lade hande på sitt svärd, men verkade inte mena att dra det, men han var ändå på sin vakt. han litade ju trotts allt inte på henne.*

(Duele)
*Hon höjde frågande ett ögonbryn*
Var det inte Cooros åsikt du oroade dig för?

(Cooro)
*När han åter hörde sitt namn nämnas så upptäckte han till sin förvåning att han backat undan ifrån Zero och Duele. Vargar undviker konfrontationer mellan andra så länge det är möjligt, särkilt mellan två "högre" varelser.*

(Zero)
*kommer då ihåg Cooro. han hade nästan glömt bort honom när han varit i full färd att argumentera med Duele.
han vänder sig om och såg att Cooro backat undan.
han kände sig genast skyldig. han var int insatt i vargars beteende, så han trodde att Cooro backat undan för att han blivt rädd.
öronen hängde sorgset neråt och han vände bort blicken från Cooro. han brydde sig inte längre om att Duele var närvarande*

(Duele)
*Hon lade huvudet lätt på sned, den vändningen i Zeros beteende hade hon inte väntat sig med tanke på hans snabba uppbrusning tidigare.*

(Cooro)
*Han sänkte blicken lite, gjorde en fundersam min genom att lätt snörpa ihop munnen åt höger.
Han antog att Zero trodde han backat ifrån honom medvetet, av någon anledning, och han visste inte hur han skulle säga det för att få det att låta... mindre galet i alla fall.*

(Zero)
"..förlåt Cooro.."
*det var allt han kunde säga. han förlorade tempramentet för snabbt och det visste han, men han hade aldrig varit bra på förbättringar.*

(Cooro)
*Han såg upp på Zero när denne talade, Cooros panna rynkades litet även den i fundering. Zero verkade inte ha sett Cooros min alls, inte sett att Cooro inte tog illa upp.*
Varför säger du förlåt?

(Duele)
*Duele iaktog fortfarande dem, tyst och stilla, utan att dra uppmärksamhet till sig.*

(Zero)
*Han tittade upp på Cooro*
"Att jag förlorade tempramentet. Var det inte därför du backade undan?"

(Cooro)
*Hur skulle han svara nu? Det var ju delvis sant det Zero sa, att det var aggressionen. Men det var ju inte den enda anledningen.*
Nja, det var väl anledningen men.. inte för att jag var rädd eller så, en.. en som jag backar för konflikter mellan andra helt enkel
*Han ryckte litet lätt på axlarna, visste inte hur det där lät egentligen. Antagligen skulle Zero tycka att han var konstig, eller skratta åt honom.*

(Zero)
*han tittade på Cooro med en fundersamt min, men den ersattes snabbt av lättnad*
"Okey, jag trodde att du blev rädd för mig"
*han log och öronen ställde sig upp igen*

(Cooro)
*Den smått osäkra minen förbyttes till ett blygt leende, huvudet lätt på sned och han tog de kosta stegen till Zeros sida igen.*
Varför skulle jag bli det? Jag har sett mycket värre
*hans ton var nästan skämtsam, ämnet obetydligt*

(Zero)
*ler och lägger armen om Cooros midja*
"Kanske det, men det visste ju inte jag"
*han kysste Cooros kind*

(Cooro)
*Han ler fortfarande lite blygt, en lätt rodnad formas på hans solkyssta kinder, Cooro var i alla fall fullt medveten om att Duele fortfarande stod och tittade intresserat på dem.*

(Duele)
*Hon log nästan, en så söt scen hade hon inte sett sedan... ja, sedan deras mysstund i matsalen...*

(Zero)
*Håller om Cooro och spinner mot hans hals. tankarna på Duele och deras fight var som bortblåst. han kom inte ens ihåg att hon stod där längre.
han gav Cooro ett lätt litet slick på halsen innan han placerade en fjäderlätt kyss där*

(Cooro)
*Han ville inte säga nej till Zero men han ville inte heller att de skulle mysa alldeles för offentligt, eller inför ögonen på Duele.
Han harklade sig, den lätta rodnaden nu blossande i en ljust röd ton.*
Ehh, Zero...

(Duele)
*Smirk*

(Zero)
*tittar upp på Cooro*
"Vad?"
*han lutade sig in och spann i hans öra*
"Får jag inte visa min uppskattning?"

(Cooro)
*Det kittlande ljudet av Zeros spinnande så nära fick honom att ofrivilligt vrida sig lite i Zeros grepp.*
Men, hon...

(Zero)
"Hm?"
*han vänder blicken och ser en flinande Duele stå där.*
"...oops.."
*hans kinder färgas svagt av en smygande rodnad men den försvinner snabbt*
"Det är oartigt att stå och stirra vet du"

(Duele)
*Flinet låg kvar på hennes läppar samtidigt som en nästan vänlig glimt kunde skymtas i hennes ögon.*
Låt inte mig störa. Och jag har sett mycket värre Kisse, gjort mycket värre, men det är jag väl inte ensam om antar jag
*Ett neutralt tonläge, trots att orden i sig bar mycket färg.*

(Cooro)
*Han lägger märke till Zeros rodnad, lägger bilden tydligt i sitt minne. Cooro hade redan gissat sig till att en rodnande Zero inte var det vanligaste.*

(Zero)
"Du, kvinna, kalla mig inte kisse"
*sa han, aningen irriterad igen. sen slog det honom att han egentligen inte visste varför de var där, han hade ju varit, ehm, lite "berusad" när de lämnat slottet*
"Varför är vi här föresten?"
*frågade han, fast han krävde mer ett svar än bad om ett*

(Cooro)
*När Zero ställde frågan så slog det även honom, varför var de på denna plats egentligen?*

(Duele)
*Hon såg på Zero som om han sagt att det regnade munkar. Efter någon sekund förbyttes den förvånade blicken till samma lugna blick igen, hon ryckte kort på axlarna och höll upp händerna i en smått nonchalant gest*
Hade bara lust att retas lite i friska luften

(Zero)
*höjde på ena ögonbrynet i lätt irritation*
"Retas i friska luften?"
*hade hon dragit ut dem hit för att reta dem i friska luften?!*

(Duele)
*Hon ryckte på axlarna igen, lät händerna falla ner efter sidorna i en uppgiven gest.*
Nåväl, det verkar inte som att du uppskattade min omtanke Neko-chan

(Zero)
*huvudet föll beserat mot marken*
"..neko-chan...."
*det skulle at ett tag innan han började vänja sig vid de nya smeknamnen.....men han ville ju inte ha dem så varför skulle han behöva vänja sig över huvud taget?!*

(Cooro)
*Han såg den uppgivna, och högst nedslående minen Zero gjorde, och lutade sig in emot hans öra och viskade mjukt, betryggande.*
Det spelar ingen roll vad hon kallar dig, i mina ögon är du Zero, bara min Zero


(Zero)
*en rysning gled längs hans ryggrad när Cooros varma andedräkt fläcktade mot hans känsliga öra. hans kinder hettade till och pälsen på svansen ställde sig.
han lägger armarna om Cooros rygg och lägger honom ner över han knä och kysser honom(Romantic-movie-kiss)*

(Cooro)
*Han kunde inte låta bli att besvara kyssen, han lade själv sina armar mjukt kring Zeros hals, flätade in fingrarna i Zeros mjuka hår.*

(Duele)
*Hon lät pojkarna hållas en liten stund, sedan så harklade hon sig diskret.*

(Zero)
*han ville inte att kyssen skulle ta slut, men behovet av luft gjorde sig påmint, och när han hörde harklingen bröt han kyssen. han höll förtfarande Cooro i samma grepp men vände blicken mot ljudet och blev med ens medveten om att Duele fortfarande stått och sett på dem.
han fnös åt henne innan han rätade på sig och hjälpte Cooro att stå upp igen, men han släppte inte sitt grepp om Cooros midja och rygg*

(Cooro)
*Han rodnade igen, fortfarande inte säker på varför trots att han försökte undvika det.
Det var som om han inte kunde låta bli, bara att vara nära Zero fick hans hjärta att slå extra hårt och kinderna att börja hetta när en lätt rodnad lade sig över hans kinder. Och när han nu både kysst honom på det sättet och för stunden kände Zeros starka armar omkring sig så antog rodnaden en egentligen ganska röd färg som mjukt tonade sig mot hans solbrända kinder.
Ett lite återhållsamt leende spelade på Cooros läppar, han visste inte vad Duele ville och han kände spänningen i Zeros kropp brevid sin egen.*

(Duele)
*Hon sänkte ursäktande huvudet för någon sekund, inte samma offensiva blick nu när hon fått ha sitt lilla roliga. Rösten var också lugnare, mildare än innan.*
Anledningen till att jag tog er hit, förutom lite skoj, var som sagt fontänen. Den ligger inne i den lilla parken, lite mer avsides om ni vill kunna vara ute och ta det lugnt utan att gå alltför långt.
Jag kan bry mig om andra också Zero, tro inte annat

(Zero)
*han blinkade fövånat.*
Fontänen? Ostörda?
*han insåg då att han, som vanligt huggit lite väl aggresivt i onödan....trotts att hon förtjänade lite.
han kände sig aningen skamsen, men försökte dölja det*
"Em...t.."
*han hade alltid haft lite svårt med just det lilla ordet*
"..t..tack..."
*han undvek ögonkontakt med henne. han utelämnade sig inte så ofta i en sådan situation*

(Duele)
*Hon log igen, samma nästan konspiratoriska leende. Det var nästan så att hon gick fram och lade en arm kring Zeros axlar men hon avstod, även om hon inte skulle skadas så farligt var en kniv i magen inte så lockande.*
Nej men oj, jag visste inte att du kunde det ordet Neko-chan! Använd det oftare så kanske du slipper sånt här tjafs
*Hennes leende förbyttes i ett flin, hon kunde inte hjälpa sig själv när Zero var så rolig att reta upp.*

(Zero)
*fräste till och vände argt bort blicken från henne. att han var idiot nog att tacka henne!*
"Glöm det, jag tar tillbaka det om du är sådär"
*fräste han irriterat*

(Duele)
*Hon ryckte på axlarna och lyfte blicken till trädtopparna vid parkens yttre gräns, som om det varit någon annan han klagat på.*
Om du skall stanna på slottet får du nog tåla att jag är oberäknelig, Neko-chan. Och om ni vill hinna umgås innan middag så rekomenderar jag att ni hittar på något nu, jag måste gå och införskaffa lite vapenolja...
*Hon väntade inte på svar ifrån Zero utan log emot Cooro.*
Låt honom inte köra med dig Cooro-kun, och ha en trevlig eftermiddag.

(Cooro)
*Han visste inte vad han skulle göra, nickade bara sakta när hon vände sig emot honom, rösten smått osäker när han tog till orda.*
Uh, det ska jag. Och detsamma...
*Han var lite orolig för vad Zero skulle göra eller säga.*

(Zero)
*huvudet föll omedelbart när de små orden nådde hans öron*
Ne..neko..chan...Cooro..kun?
*GGAAAHHHH!!! Hon kallar mig CHAN och min Cooro för KUN!!
Amine-tears försade ner för hans ansikte. han ville inte att hon skulle kalla honom för chan...det var bara Cooro som fick göra det... T_T*

(Duele)
*När hon såg Zeros reaktion så tändes en liten, liten strimma av eventuellt medlidande i hennes inre, eller så var det bara ännu en nyans av skadeglädje (försökte hon intala sig).
Hur som haver bekom det henne inte, hon bara log och vinkade adjö till dem innan hon började gå emot gallerian och sin favoritsmed.*

(Cooro)
*Han såg inte ens på Duele nu, alltför upptagen med att hålla tillbaks den annalkande paniken över Zeros tårar. Den salta doften stack nästan i Cooros nos, för honom var tårars salt inte som havets, tårarna var dränkta med känslor också och särskilt de som strömmade ifrån Zero fick Cooro illa till mods.
Han försökte intala sig att det inte var så farligt, och efter att Duele försvunnit utom hörhåll så frågade han försiktigt.*
Eh, Zero? Hur är det?

(Zero)
*tittade sakta upp på Cooro med en deprimerad blick (plus mörka sträck och en mörk aura ovanför huvudet på honom)*
"..hon kallar mig neko-chan hela tiden..."
*han hängde med huvudet igen*
"Jag vill inte att någon ska kalla mig chan förutom du.."
*Emo-corner utan att sitta i ett hörn*

(Cooro)
*Han kände sig helt handfallen, vad skulle han göra när Zero var så här helt plötsligt? Lägg ihop det faktum att han inte var så väldigt van vid mänsklig interaktion, att han känt Zero i ca 24 timmar och att han var osäker så hade du ett dilemma Dr Phil gärna satt tänderna i.
Dock så försökte han i alla fall muntra upp Zero, ett tafatt men hjärtligt försök.*
Men... Zero, varför skulle jag kalla dig chan? Du är värd mer än att bli kallad söt ju

(Zero)
*han tittade upp på Cooro*
"Varför tror du jag blir så irriterad när kvinnan kallar meg det?"
*han suckade frustrarat av bara tanken på henne*
"..men om du skulle göra det skulle det inte göra någonting"
*lade han sedan till innan hans "emonness" tynade bort från ovan honom*

(Cooro)
*Nu blev han osäker, Zero ville inte bli kallad -chan men om Cooro skulle göra det gjorde det inget. Han var inte så vad vid suffix, hans stam hade aldrig brytt sig och de flockar han tillhört såg ingen mening i människors språk, han kunde en dels betydelse men inte det stora begreppet.
Så han lade huvudet lätt på sned, undrandes, och frågade helt oskyldigt.*
Varför? Jag menar, varför kan jag kalla dig chan, du är ju större än jag.

(Zero)
*han tittade underligt på Cooro för en sekund innan han förstod vad han menade*
"Alltså, chan säger du inte bara till flickor eller de som är yngre och mingre än en själv...asså.."
*hur skulle han säga det här utan att förrvirra Cooro änmera*
"Du kan säga det till någon du tycker om, även om det är äldre och större, det är bara ett uttryck för att visa att man...tycker om den personen. Men du kan också säga det för att förnedra den prersonen, som Duele just gjorde. Jag vill inte att hon ska kalla mig chan eftersom hon menar att förnedra mig, medans du, om du skulle säga det antagligen skulle vara ett uttryck av tillgivenhet.."
*antog han. hur kunde Cooro inte bli förvirrad? han förstod ju knappt själv vad han pratade om!*

(Cooro)
*Det såg ut som om han tänkte, ögonbrynen lätt ihopdragna så att en liten fundersam rynka uppstod.
Han försökte hänga med på det Zero sa, tvetydighet var inte Cooros starka sida tyvärr.*
Ehm... jag tror jag förstår...
*Fast i sanningens namn var han inte så säker, och mest troligt syntes det tydligt i hans ögon, även om anletsdragen var mer avslappnade nu så uttryckte ögonen ändå fundersamheten*

(Akima)
*Hon kom sakta gåendes längs gatan, såg ointresserat på människorna och omgivningen.
Okami var inte i närheten av slottet, hon kunde inte känna av hans aura så han hade nog gett sig av för att jaga, sedan Okami fått tillgång till demonens krafter så blev han väldigt lätt törstig.*
*Plötsligt så stannade hon till, hon kände auran från två personer, som inte var mänskliga. Hon såg till höger och fick syn på två stycken pojkar som stod och pratade. En var en neko och den andra var...en varulv, hon blev genast nyfiken och gick närmare.*
*Hon hade aldrig gillat katter, så det tog emot att gå fram till en neko, men nyfikenheten var större än avskyn.*
Vad sött, en liten kisse och en valp, sade hon i retsam ton när hon bara var några meter ifrån dom.
Att retas var något som hon gärna gjorde, speciellt med Okami och nekos.

(Zero)
*han suckade, Cooro förstod inte vad han menade och han kunde inte klandra honom.
han blev sedan med ens på allerten när han kände doften av varg.
han vände sig om när han hörde någon tala till dom*
Kisse och valp
*ordet "kisse" gjorde honom alltid lika irriterad, men denna någon hade sagt "valp", det betydde att denne visste att Cooro var varulv.
han såg då den vita vargen kommandes mot dem. kunde vargar känna om man var varulv? och hur många vargar kunde prata ens?! inte för att det spelade nån stor, han tyckte ändå inte om vargar. De tyckte inte om han så varför skulle han tycka om dem?*

(Cooro)
*När han hörde henne och vädrade i luften så kände han direkt likheten med svärdsmannen (vägrar att ens tänka namnet) och han försökte dra sig till minnes namnet mannen sagt.
Att hon kallade honom valp tog han inte som en så stor förolämpning, han var trots allt ung, väldigt ung för varulvar. Dock att hon direkt förolämpade Zero genom att kalla honom kisse efter deras långa diskussion med Duele fick inte Akima på Cooros +lista (Dock ligger Duele där av någon anledning...)*
Ursäkta mig Akima, men vi skulle båda föredra om du använde Zeros namn i stället för det ordet...
*Tonen var inte offensiv, bara saklig*

(Akima)
*Hon log i sitt inre, Dragon hade lärt henne precis som Okami att aldrig visa sina känslor.*
Ursäkta Cooro, gammal vana, sade hon.
*Hon talade till Cooro istället för Zero som var den hon egentligen borde be om ursäkt till (Som sagt så gillar hon inte katter, har lite svårt att respektera dom.)*
*Hon betraktade Cooro ett tag, Okami hade berättat om honom under deras senaste resa så hon kände till lite grann om honom.*
Du har redan träffat min bror Okami har jag hört, sade hon oskyldigt, även om hon visste att det mötet troligen hade varit ganska spänt.
*Okami var ingen person som man kunde tycka om, om man inte kände honom som hon gjorde.*

(Zero)
*blängde på vargen. han kunde lika gärna gå därifrån eftersom hon total-ignorerade honom, förutom när det kom att förolämpa honom. hon hade inte ens tittat på honom. varför var han alltid tvungen att stöta på vargar? det var som om det var förutbestämt att han skulle hemsökas av vargar ända ner i graven.
han korssade armarna över bröstet och fnös när han vände bort blicken från vargen*
"Ska jag lämna er två ensamma? Ni måste ha mycke att prata om vargar emellan"
*hans röst var varken vänlig eller aggressiv, men man förstod på hans kroppsspråk att det inte var tänkt som ett vänligt tonfall i alla fall*

(Cooro)
*Han var just på väg att svara Akima när Zero talade, och om Cooro nu haft en svans och öron skulle de helt klart hängt skamset/sorgset om inte ögonen uttryckte nog med känslor.*
Men, Zero... vad?
*Om man kunde likna Cooros min vid något var det en valp någon just skrikit åt.*

(Zero)
*tittade upp på Cooro och kände en våg av skuld skölja över honom när han såg Cooros ansiktsuttryck.
öronen hängde skamset ner och han tittade skamset bort från Cooro*
"Jag menade inte...förlåt, det är bara det...jag har aldrig gillat vargar.."

(Cooro)
*Han förstod vad Zero menade, men kunde inte låta bli att ta illa vid sig, trots allt var han själv mer varg än något annat. Alas så förändrades inte ansiktsuttrycket mycket efter det Zero sa och den sorgsna blicken blev om möjligt ännu sorgsnare. Kanske förstod inte Zero hur varglik Cooro var, men han orkade tyvärr inte förklara när även Akima lyssnade.*

(Akima)
*Hon såg från den ena till den andra och lyssnade till vartenda ord som sades, nyfiken som hon var.*
Ni två gillar varandra ganska mycket eller hur.
*Det var mer som ett påstående än som en fråga.*

(Zero)
*skuldkänslan bara steg när han såg Cooros ögon, nu ännu sorgsnare. han sparkade sig mentalt för hur dumt han hade formulerat sig, Cooro var ju trotts allt en varulv.
han hade aldrig varit bra på att formulera känslor i ord, så han tog Cooros hand i sin och tvingade fram ett, nästan blygt leende och hoppades att Cooro skulle förstå.
han vände sig sedan till vargen och allt det mjuka i hans blick och röst försvann*
"Och vad rör det dig?"
*frågade han kallt och reste raggen på svansen*

(Akima)
*Hon log, Zeros beteende jämtemot henne gjorde henne bara gladare.*
Det rör mig faktiskt ingenting, det syns bara så tydligt, kis...Zero.
*Hon ville gärna reta honom mer, men då Cooro bett henne att använda Zeros namn så respekterade hon det.*

(Cooro)
*När Zero tröstade honom så så var det nog, bara värmen ifrån hans hand och leende var tillräckligt för att lätta Cooros humör något och ord var egentligen överflödiga.
Men han tittade i stället på Akima, och drog nästan en lättnadens suck när hon tydligen kom på sig med Zeros namn. Kanske att Zero skulle kunna lugna sig lite nu?*
Akima, får jag fråga er en sak om svärdsmannen?
*Frågan hade han gått och tänkt på efter mötet med Okami, men helt glömt när han mött Zero (for some reason...).*

(Akima)
*Hon såg undrande på Cooro, sedan så log hon och nickade.*
Självklart Cooro, vad är det som du undrar över?
*Hon såg nyfiket på honom, undrade vad han hade på hjärtat.*

(Zero)
*han blängde på vargen*
Jag hatar vargar. Jag hatar vargar. Jag älskar Cooro, jag sårade honom och det här suger!!!

*han ville hänge med huvudet och gömma sig under en sten, men han kunde inte, för han hade ett stort ego till stolthet*

(Cooro)
*Han tog ett djupt andetag, inte överdrivet synligt men nog för att rensa hans tankar. Oron över det Zero sagt gnagde fortfarande.*
Eh, jag undrar bara... Varför bär han det namn han gör?

(Akima)
*Hon såg lite undrande på honom, det var inte den frågan som hon hade väntat sig. Hon tänkte efter ett tag innan hon svarade.*
Okami minns inte vad han egentligen heter, det var Dragon, vår mästare som gav honom namnet Okami. Varför han döpte honom till just Okami vet jag inte men sedan dess så har han alltid burit det namnet.
*Hon betraktade Cooro ett tag*
Varför undrar du?

(Cooro)
*Om han inte varit så nere hade han fnyst, dock så hade han inte själv valt det och bara det faktumet gjorde det lättare för Cooro att smälta. Inte för att han skulle kännas vid det men han störde sig inte lika mycket på det.*
Tack så mycket för ditt svar Akima, och anledningen till min fråga är att när jag ser honom har jag väldigt svårt att koppla namnet till personen... Där jag växte upp är namnet en del av ens själ och jag kan inte se vargen i honom.

(Zero)
*han visste inte vem denna man var, och han brydde sig egentligen inte heller. så länge han inte störde honom kunde han gott leva med att inte känna honom överhuvudtaget, men Cooro verkade ha något intresse för denne man, vilket syfte visste han inte dock.
Okami...Cooro sa att han inte kunde se vargen i honom, att man hade en koppling till sitt namn där han kom ifrån. han undrade var Cooros namn stod för....medans han själv inte var någonting...
han fäste blicken i marken och sparkade på en sten, önskade för ett ögonblick att han va den och slapp allt elände*

(Akima)
*Hon såg på Cooro ett tag, han gillade tydligen inte Okami's namn.*
Du ser inte vargen i honom, bara demonen.
*Sedan så log hon hemlighetsfullt.*

(ichigo)
*spärrar upp ögonen*
-" ja titta"
*ler stort å hoppar runt hosoi"
-" vi gjorde deeet, vi hittade nåån"

(Hosoi)
"Hej allihopa!" *Ler stort*
"Jag är ny här i stan och jag och min vän här, ichigo, skulle väldigt gärna vija lära känna några fler här"
*Tittar förväntansfullt på folkmassan*

(ichigo)
*blir plötsligt blyg men stiger fram ändå*
*ler lite smått*

(Cooro)
*Han skakade kort på huvudet åt Akimas påstående, så var inte fallet. Ännu hade han inte märkt de två tjejer som just kommit dit.*
Nej Akima, där har du fel. Jag ser en bruten människa i honom, varken demon eller annat kan för min del ändra på det. Jag kan inte ta till mig hans namn för att han är blott en människa, om han bär annat inom sig spelar ingen roll.
*Sedan så hörde han andra röster, vred på huvudet och lät sina bruna ögon vila på Ichigo och Hosoi, han kände inte igen dem och när han diskret vädrade i luften så kände han bara en söt doft liknande parfym, en svag doft av katt och sedan den välbekanta doften av människa. Inget som fick honom att bli vaksam.
Dock så var han inte så van att prata med mänskliga tjejer, han blev lite ställd när de kort sagt studsade fram till dem med vänliga leenden. Han lät lite nervös, fick kämpa för att inte låta alltför blyg och osäker.*
Eh.. Hej, jag är Cooro. Bor ni på slottet?

(Zero)
*tittade upp på vargen när han hörde hon nämna demonen, men hann inte såga någonting innan flickorna kom fram till dem. han tittade på dem en stund och undrade vad som var så speciellt med flickor egentligen.
han märkte Cooros ändring till beteende och antog att han som så många andra, inklusive han själv inte riktigt visste hur man skulle bete sig kring flickor.
han svarade inte på flickans tilltalan utan bestämde sig att hålla sig i bakgrunden av det här. av erfarenhet visste han att flickor kunde bli väldigt påfrestande*

(Hosoi)
*tittar på cooro och ler glatt*
"Ja vi båda bor på slottet"

(Hosoi)
"Mitt namn är Hosoi"
*Tittar på ichigo*
"Och detta är min bästa vän ichigo"

(ichigo)
*ler stort*
men får fram ett skakigt -" heeejsan"

(Cooro)
*Han bet sig i läppen lite, fortfarande nervös. Den flicka han haft mest kontakt med var hans syster, och det var länge sedan. De tillhörde också en annan kultur, de flickor framför honom verkade mycket mer rättframma än de indianflickor han känt.*
Trevligt att träffas, ja... Varför kom ni just hit? Till slottet alltså, inte torget här...
*Han hade kunnat bita av sig tungan för att få det osagt, själv tyckte han att det lät dumt.*

(Hosoi)
"Jag fick lust att pröva på något nytt här i livet. Så då tänkte jag att jag kanske skulle flytta och bo i ett slott, med en massa andra trevliga personer"
*Ser väldigt stolt ut*
"Men jag vet där emot inte varför ichigo flyttade hit, tror att det har något med att hon ska träna eller något"
*Tittar på ichigo och ler lite frågande*

(ichigo)
-"jo i hela mitt liv så har ja vela träna med å slåss så att ja kan försvara mej, när jag blev ut kasstad hemifrån så hörde jag om det här slottet så jag skrev in mej här "
*tittar blygt ner och blir röd i hela ansiktet*

(Akima)
*Hon såg på dom båda flickorna och skakade sedan på huvudet. Hon var inte så intresserad att delta i deras samtal. Istället vände hon sig mot Cooro, hennes blick var allvarlig.*
Okami är nästan inte mänsklig längre, han är någonting mycket mer blodtörstigare än hans forna jag.
*I detsamma så kände hon en mycket bekant energi, Okami hade tydligen återvänt. Och han var dessutom på väg mot dom. Hon log mot Cooro.*
Och jag tror att du kommer få träffa på honom snarare än du kanske tror.

(Zero)
*han lyssnade varsamt på vargens ord. denna Okami verkade farlig, och vad menade hon med hans forna jag? han ville inte lägga sig i, men när hon sa att Cooro kanske skulle träffa honom snarare än han hade trott blev han lite orolig
han vände sig till Cooro*
"Vi kanske borde röra på oss Co"
*han ville inte möta denna Okami om han nu var så farlig, i alla fall inte när Cooro var med honom*

(Cooro)
*Han lyssnade någorlunda uppmärksamt på flickorna, nickade litet för att visa något slags intresse.
Men när Akima sa de orden så blev han fundersam, han brydde sig som sagt inte om svärdsmannen och skulle egentligen inte ha någonting emot att möta honom just nu. Både det faktum att han hade Zero vid sin sida och att Duele inte var långt borta gjorde honom lite tryggare, dock var vargens självsäkerhet som bortblåst av sorgsenheten och det var mest omgivningen som lyfte honom.
När sedan Zero föreslog att de skulle röra på sig så nickade han bara, accepterade förslaget utan att varken frukta eller längta efter något av alternativen han hade.
Han vände sig sedan till flickorna och log så mycket han vågade, ett blygt leende.*
Det var trevligt att träffa er Ichigo, Hosoi, och jag hoppas vi ses snart igen.
*Sedan vände han sig till Zero igen, blicken frågandes om var de skulle.*

(Zero)
*han tog Cooros hand i sin*
"Vi kan gå tillbaka till slottet om du vill, eller till skogen till skogsgläntan"
*han visste inte vart de skulle, han ville helst bara komma där ifrån. för honom började omgivningen bli oro givande, det började bli mycke folk där och han tyckte inte om folkmassor, ialla fall inte när det lade märke till honom, och denna Okami verkade inte heller långt borta, och han hade verkligen ingen lust att stöta ihop med honom nu*

(Cooro)
*Han tog utan tvekan Zeros hand och behövde inte mer än ett ögonblick för att bestämma sig, alltid när han var osäker så valde han friheten och möjligheten till eventuell jakt.*
Skogen? I ärlighetens namn är jag fortfarande lite hungrig...
*Blicken var lite blyg, skamsen eller vad man nu ska likna det vid. De hade just ätit frukost och Cooro hade ätit en ordentlig frukost till råga på allt, han var nästan rädd att Zero skulle tycka han var konstig, eller mer motbjudande än det faktum att han var varg.*

(Zero)
*log när han såg Cooros blick. han var bedårande
han kysste honom på pannan och började ledan vägen för honom*
"Då bli skogen bra, om du inte har något emot att jaga det vill säga. Annars kan jag jaga åt dig"
*i skogen kunde de vara ensamma, vilket gav honom en chans att gottgöra Cooro. han hade sett hur ledsen han blev när han nämnt hans tycke om vargar, och varför inte gottgöra det på samma plats där de först träffades?*

(Cooro)
*Han skakade på huvudet när Zero frågade om han hade något emot det, om han fick jaga skulle han nog kunna lugna ner sig och rensa tankarna.*


...

*Direkt dom båda flickorna försvunnit så hörs ljudet av vingslag och sekunden därefter så landar Okami i sin demonform mitt framför Akima. Hans röda ögon glödde livligt och Akima förstod att han nyligen hade dödat någon, på något sätt så blev alltid Okami på gladare humör när han hade dödat något.*

(Akima)
Välkommen tillbaka broder, var jakten tillbelåtenhet?

*Okami slöt ögonen och började sedan anta sin mänskliga skepnad igen. Men när han öppnade ögonen igen så var dom helt oförändrade, samma blodröda demonögon som glödde intensivt.*
*Akima betraktade honom noggrant. Hon kunde se att hennes bror plågades av smärtor, även om han inte visade det öppet.*

(Akima)
Så det har redan börjat alltså, konstaterade hon lugnt.

*Okami nickade sakta, hans händer var så hårt knutna att knogarna lyste vita.*

(Okami)
Vi smälter samman allt mer, allteftersom tiden går.

(Okami och Akima)
*Akima gick fram till Okami och puffade till hans hand med nosen. Okami log och började klia Akima bakom hennes högra öra. Honon slöt ögonen och man kunde se att hon njöt.*
Jag träffade förresten på Cooro alldeles nyss, sade hon som om hon pratade om vädret.
*Okami's ögon smalnade men han fortsatte att klia henne.*
Var han ensammen?
*Hon skakade på huvudet.*
Nej, han var tillsammans med en annan pojke, en Neko.
*Det sista uttalade hon med en ton av avsky.
Okami log, han visste att Akima aldrig hade gillat katter.*
Jag kanske får ta och hälsa på dom snart, det var ett tag sedan jag träffade Cooro och den där andra pojken kanske det också skulle vara intressant att träffa på.
*Glöden i ögonen blev allt mer livlig medans han pratade. Han slutade klia Akima och strök henne istället över ryggen. Akima såg upp på honom.*
Coroo gillar dig inte, sade hon konstaterande.
*Okami log igen.*
Vad förvånad jag blir.

(Okami och Akima)
Han gillar inte ditt namn, sade Akima.
*Okami såg en aningens förvånat på henne, det var inte det första han hade tänkt på när Akima hade sagt att Cooro ogillade honom.*
Vad är det med namnet som stör honom?
*Akima iakttog sin broder ett tag innan hon svarade.*
Han ser inte vargen inom dig, allt han ser är en bruten man.
*Okami såg på henne ett tag, sedan så skrattade han.*
En bruten man säger du?
*Han log och skakade på huvudet.*
Jag undrar om han inte borde ta och undersöka en optiker, eller en psykolog kanske.
*När hans skratt dött ut så vände han sig mot Akima igen, och hans röst var lika allvarlig som den brukade vara.*
Vars gick dom?
*Akima nickade i riktning mot skogen.*
Jag kanske borde berätta det här nu medans du ändå är här. Cooro är ingen vanlig pojke, han är en varulv. Dessutom så gillar nekon Cooro så om du tänkt göra något så kommer han att försvara Cooro intill sista bloddroppen.
*Okami böjde sig ner och kliade henne bakom örat igen.*
Vad har du för tankar om mig egentligen Akima, låt dom gå och roa sig ett tag. Jag träffar dom förr eller senare. Dessutom så finns det en person...ja person och person, men det finns någon som jag skulle vilja prata med innan jag gör något nytt steg.
*Sedan så reste sig Okami upp och började gå iväg, Akima stod kvar ett tag men följde sedan efter sin bror.*
Till överst på sidan Gå ner
http://manwo.omgforum.net
 
Torget, Duele, Zero, Cooro, Akima, Okami
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1
 Liknande ämnen
-
» Fight, Okami & Duele
» Matsalen, Cooro, Zero, Duele
» Kissu och Akima, matsalen, dag
» Torget, Akki, Akoro, Jokern
» Parken, Duele och Zero

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Mangaworld :: Gamla ämnen-
Hoppa till: