Torget, Akki, Akoro, Jokern

(Akki)
*Han gick sakta fram genom de tomma gatorna. Blicken fäst i marken utom de få gånger han tittade upp för att han tyckte att han hörde någonting, men det var aldrig någon där.
Han sjönk ner på trottoaren och satt tyst och still där för vad som kändes som en evighet. Kvällen var kall och tyst. Han höll sig om armarna och tänkte oroat på Havazik och den unge mannen*

(Jokern i form av en ekorre)
*han skuttar ekorrelikt fram till pojken som satt ensam på bänken, han hoppade upp i hanns hår och började busa med pojkens öron ^^ *

(Akki)
*Han ryckte till när något hoppade upp på honom, men när han såg att det bara var en liten ekorre (tror han ^w^) kände han sig lugn igen. Han skrattade när ekorren började busa omkring i hans hår och med hans öron, och han blev faktiskt på lite bättre humör.*

(jokern i ekkorform)
*springer runt på pojken och gick tillslut ner i en av hanns fickor (om han nu har det på hanns kläder) För jokern ville nämligen följa med pojken, så att han (jokern) kunde spionera ^^*

(Akki)
*Han fnissade åt ekorren och klappade den där den satt bekvämt i hans ficka. Han undrade vars den hade kommit ifrån, han såg inga träd i närheten, inte så många att en skogsvarelse skulle vilja leva där i alla fall, och skogen var en bra bit där ifrån. Men han var egentligen bara glad att få like sällskap.*

(Mystisk man)
*En man klädd i svart, hellång kappa och huva uppfälld kom gående över torget. Han var en lågt stående magiker, nyfiken på vad denna så vitt omtalade plats hade att bjuda på.
Mest hoppades han på något omvälvande, något som skulle ge honom makt och högre ställning inom hans skrå. Blicken sökte sig över det relativt folktomma området och fastnade ganska ofrånkomligt på Akki.*

(jokern som ekorre)
*tittar nyfiket på den mystiska mannen men bestämmer sig för att inte bry sig så mycket, istället ville han se hur pojken betedde sig bland andra.*

(Akki)
*Spetsade öronen och hörde tydliga steg kommandes mot honom. Han tittade upp och såg en man i svart kappa komma gåendes över torget. Mannen tittade på honom. Han kunde inte se ansiktet pågrund av huvan, men huvan rörde sig i riktning mot honom.
Han skruvade lite nervöst på sig. Han såg läskig ut, men han kände ingen demonisk aura från honom, men den var tydligt starkare än en vanlig människas.
Han tittade bort från mannen och hoppades att han skulle gå förbi honom om han ignorerade honom*

(Mystisk man)
*Han svepte snabbt med blicken över torgen igen, försäkrade sig om att ingen annan var där.
Sedan så kände han försiktigt efter i luften, varelsen framför honom verkade inte hotfull men även med säkerhet inte mänsklig. Om det var en demon kunde han kanske förslava honom, bindningsförtrollningarna var hans starkaste sida (inte för att det spelar ngn roll för han är WEAK!)*

(jokern som ekorre)
*sätter sig på pojkens axel för att få en bättre överblick.**

(Akki)
*Han fortsatte att ignorera mannen, men han var nervös. Han hade inte gått därifrån. Ekorren hoppade upp ur hans ficka och han klappade den i hopp om att den skulle ta och lätta hans oro.
Han önskade att Okami-sama var här.*

(Mystisk man)
*Han började sedan gå emot varelsen igen, nu säker på att det var en demonisk varelse. Enligt hans lära så var demoner underställda människor, inte mer än djur med något högre intelligens och högre kraft.
Så därför manade han fram en förtrollning som han lärt sig, dock aldrig praktiserat i verkligheten, för att försöka försvaga demonpojken. Energin började vibrera i hans händer.*

(jokern som ekorre)
*han ser hur den mystiska mannen börjar frammana en trollformel av något slag och hoppar ner på marken för att inte själv få på sig någon del av förbannelsen men rycker ett härstrå av pojken på vägen ner, det kunde komma till användning*

(Akki)
*Han kände genast energiförendringen i atmosfären och tittade snabbt över till mannen och såg att han kom emot honom, berädd att kasta en besvärjelse. Det var en magiker.
Han hoppade upp från trottoaren, ögonen mörknade och korna växte sig längre. Han ville springa därifrån, men han visste av erfarenhet att det var svårt att spring ifrån en magiker.
Trotts att han fysiskt gjort sig beredd för strid behöll han sitt svaga och underlägsna beteende. Han hoppades fortfarande att mannen skulle låta honom vara om han inte uppfattade honom som ett hot, annars kunde han kanske ha en förbel i striden om magikern trodde att han var svagare än han verkligen var*

(Mystisk man)
*Han såg något röra sig ifrån varelsen och blev på sin vakt, att det var en ekorre kunde han aldrig tro.*
Acer Consultae
*orden undflydde hans läppar i snabb takt, och han knöt handen.
I teorin skulle besvärjelsen binda en del av demonens krafter temporärt, men det var teori. I verkligheten fungerade besvärjelsen faktiskt, men det enda besvärjelsen kunde binda var imps och de lägst stående demonerna. Så mot Akki gjorde den nog inget mer än kittlade.
Dock märkte inte magikern det.*

(Akki)
*En rysning for genom hans kropp när magikern sagt förtrollningen, men annars kände han ingenting. Magikern verkade inte stark, men fientlig.
Han visade tänderna och morrade, väste åt honom. Han varnade honom för att komma nära.*

(Mystiske mannen)
*Han trodde sig ha försvagat demonen, och väntade sig inte ett sådant skrämmande ljud ifrån en "svag" varelse.
Så i stället för att följa sin plan, nu närma sig och använda en bindningsformel, så backade hen skrämt, de veka benen nästan skallrande emot varandra.*

(Akki)
*Det verkade fungera. Megikern backade undan. För varje steg han backade kände sig Akki lugnare. Han visade inte tänderna längre, och allt han gav ifrån sig var ett dovt litet morrande för att behålla varningen uppe för magikern*

(Mystiske mannen)
*Han stannade på vad han ansåg relativt säkert avstånd, och byggde diskret upp ännu en besvärjelse. Som innan samlade han energin i sina händer, men också sakta i hjärtat. Han hade endel trix kvar som han tänkte använda sig av, men en reträtplan var aldrig fel.*

(Akki)
*Tittade misstänkt på mannen där han stod.*
Okami-sama, var är du?
*Tänkte han innan han väste till i ett försök att få magikern att försvinna. Han var svag, men så var Akki. Han ville att Okami-sama skulle komm och få honom att känna sig trygg igen...*

(Mystisk man)
*Han lät inte Akkis väsande avskräcka honom denna gång, i stället så byggde han upp kraften i handen och slöt den igen innan han snabbt formade några ord.*
Eruo malum
*En besvärjelse för att dra ut ondska, då han hade fått lära sig att alla demoner är onda och skall tämjas eller drivas ut.
Men det var det onda som drogs ut, och frågan är om Akki är ond nog för att känna av formeln.*

(Akki)
*Han kände en konstig värme sprida sig genom hans kropp, men än en gång kände han inget efter det. Han glömde helt bort att väsa åt honom och lade istället huvudet på sned och tittade undrande på magikern. Var han helt inkompitent? Inte för att han borde klaga, men om man anfaller någon så brukar man vara säker på att man åtminstone kan orsaka någon typ av skada*

(Mystisk fegis)
*Om besvärjelsen skulle ha fungerat borde Akki ha omsvärmats av ett ljus-sken, vilket inte skedde och magikerns mod sjönk ännu ett snäpp.
Han började tvivla på sin förmåga, trots att det inte var problemet. Dock var han upplärd i ett land som endast interagerade med lågt stående och vilda demoner, och hans besvärjelser fungerade inte på starkare eller goda sådana vilket han nu åter bevisat.
han bet tillbaka en svordom, han var enligt titt skrås regler inte tillåten att svära eller använda kraftuttryck i det syftet.
Och när Akki verkade slappna av så sjönk hans mod ännu mer, nu var han inte ens hotfull längre... ingen skulle nog missa känslan av misslyckande och komplett nedstämdhet som radierade ifrån mannen i kappan.*

(Akki)
*Han kunde bokstavligt talat känna mannens nedstämda aura. Han tyckte nästan lite synd om honom.
Han krökte på på benen igen i en mer avslappnad ställning. Han kunde like gärna vända sig om och gå, för det var nu en ytterst liten chans att magikern skulle jaga efter honom, men en fråga plågade honom fortfarande.*
"Varför anföll du mig?"
*Frågade han, hans ögon nu gyllenbruna istället för den blodröda färg innan*

(Mystisk fegis)
*Han backade när varelsen talade, han kunde inte fatta att demonen talade ett av människors språk. Inte heller kunde hans uppskärrade hjärna ta in vad demonen frågade.
Så i stället för att svara så talade han, uppstressad som han var, och drog den första lägliga besvärjelse som han kom på.*
Recedo acerbus, terga dare
*Ett panikartat försök, men ett ljus lyste upp emellan dem efter ordern om att skicka mörkret på flykt.*

(Akki)
*Ett starkt ljus sken upp mellan dem och han flämtade chockat till. Han hoppade panikslaget bak och sjönk ner på huk och kurade ihop sig till en boll. öronen var riktade neråt, svansen tätt virad intill kroppen och armarna för ansiktet för beskydd*

(Mystisk man)
*Han höll sina händer framför sig för att inte ljuset skulle försvinna, han var faktiskt denna gång medveten om att ljuset inte skulle göra någon skada alls på demonen.
Så under någon sekund tänkte han över sina alternativ, vad skulle han kunna göra för att behålla sin stolthet i alla fall?*

(Akki)
*Efter några sekunder märkte han att ljuset inte skadade honom. Han tittade försiktigt fram mellan armarna, men han var nästan helt förblindad av dess intensitet. Det smärtade i ögonen och han dök snabbt ner med huvudet igen samtidigt som ett svagt gny trängde sig ur hans strupe*

(Mystiske mannen)
*Han svalde hårt och lät ena handen dra fram en kort, detaljrikt snidad ebenholts-dolk ur en ficka i den svarta klädnaden.
Han höll dolken vant i den vänstra handen och fortsatte hålla fram den vänstra för att upprätthålla ljuset emellan dem. och just som han skulle uttala ännu en formel så hörde han ett gnyende som fick honom ur balans. Ett sådant gnyende skulle väl inte demoner kunna frambringa, ett ljud som bringade så mycket medlidande?*

(Akki)
*Han kände försiktigt med ena handen på marken och försökte letade sig ur ljuset.
Han gnydde igen. Han var känsligare mot ljus än vanliga människor på grund av han mer utvecklade nattsyn, och därför sved det i hans ögon även om han hade den stängda och behövde därför skydda dem, men detta gav tyvär jägare en stor fördel om de listade ut hans svaghet.*

(Mystiske mannen)
*Han brydde sig inte om gnyendet, det borde sluta så fort han eliminerade ljuset.
Han höll dolken stadigt och satte sen sedan till sitt eget nyckelben och drog den skarpa, silkeslena eggen just igenom skinnet och lockade fram några droppar blod.*
Cruentus evoco fenestra
*Han hade fått nog, demonen framför honom var inget han någonsin sett eller hört om och han hade snabbt kommit fram till att något i hans lära var fel.
Så han slöt handen som höll ljuset och för några ögonblick lägrade sig ett ogenomträngligt mörker omkring dem innan nattens vanliga ljus återvände.
Inget hade synligen hänt med de ord han just uttalat.*

(Akki)
*Han kände genast den skarpa lukten av blod. Han hörde magikern säga någonting innan ljuset ersattes av ett stark mörker som försvann lika snabbt som det kom.
Han tittade försiktigt fram igen. Det tog några sekunder för ögonen att vänja sig igen.
Han tittade sig omkring och upptäckte till sin förvåning att ingenting hade förändrats. Han tittade tillbaka till magikern och sänkte armarna. Varför hade magikern anfallit honom? Han hade inte gjort nått fel, eller? Han försökte vara alla till vägs men han blir anfallen ändå!*
"Varför anföll du mig?!"
*röt han, men det var inte ett argsint vrål, utan mer desperat, förvirrat*

(Mystiske mannen)
*Han kände hur besvärjelsen han just uttalat började verka, magin som sakta sipprade igenom varje fiber i hans kropp. Men det märktes inte utåt, endast en vällärd magiker skulle kunna upptäcka den subtila skillnaden i hans magiska aura.
När han talade igen så var hans röst lite bruten, uppgiven och bedjande.*
Demon, det är min lära som tvingar mig till att betvinga var demonisk varelse jag möter. Dock verkar det som att mina mästare hade fel i mer än ett avseende...

(Akki)
*Han hörde den bedjande rösten och tittade på honom med chockade, förvirrade och minst lika bedjande ögon.
Han tittade tveksamt ner i marken innan han åter vände blicken mot magikern och reste försiktigt på sig.*
"Du behöver inte göra såhär, alla demoner är inte onda"
*Han talade lugnt och vädjande medans han sakta tog några steg framåt, ena handen försiktigt utsträckt mot magikern, som om han erbjöd honom sin hand, som om det skulle få honom att tänka om, som om han hoppades att han skulle ta den och säga att allt blev bra igen...*
"Snälla..."

(Mystisk, tvivlande man)
*Han rörde sig några steg bakåt, höll ungefär samma avstånd emellan dem.*
Det... jag ber så mycket om ursäkt...
*Sedan så tog besvärjelsen kraft, en ring av blodröda ljusklot uppenbarade sig ikring mannen och började cirkla kring honom.*

(Akki)
*Han hoppar förskräckt bak och drar snabbt tillbaka handen.
Vad var det där? Vad gjorde magikern nu?
Han tog ett steg tillbaka och tittade förskräckt på magikern. Han visste inte vad som höll på att hände, men det verkade inte bra.*
"V-vad gör du?"
*frågade han, rösten svag och skakig, rädd*

(Mystisk man)
*Ljusen slöt sig sakta om honom, likt ett bälte i skimrande blod.*
Det är ingen fara, demon... Jag kallade just ett fönster i blod tillbaks till mitt skrås hjärta, jag har mycket att tänka över.
[Cruentus evoco fenestra = Blod skapa fönster]

(Akki)
*Han skyddade instinktivt ögonen från det starka ljuset och tog ett varsamt steg bakåt.
Han tittade försiktigt fram mellan sina händer*
"Vänta!"
*ropade han, men vågade inte närma sig. Han hade frågor som han ville ha besvarade, och magikern höll inne med svaren*

(Mystisk man)
*Han såg på demonen, funderade i någon sekund och nickade sedan eftertänksamt.*
Nåväl, jag anser mig skyldig dig eftersom jag anföll utan bättre vetskap. Jag kan hålla besvärjelsen blott en stund. Vad är det ni vill?
*Ljuset bleknade, och blev mer som ett rött skimmer över hela hans kropp.*

(Akki)
*Han sänkte armarna för det nu mildare ljuset och såg direkt på magikern*
"Varför anföll du mig? Varför vill ni döda och förslava oss?"
*han lät mer desperat och rädd än frågande. Det var en fråga ingen velat besvara honom. Det var en fråga han desperat sökte svar efter. Varför alla ville skada honom trotts att han inget ont gjort nån människa*

(Mystisk man)
*Han tittade på demonen, lade huvudet eftertänksamt på sned.*
Jag kan enbart svara för mig själv eller komma med antaganden vad gäller andra följen, men för mig så är jag och mina bröder uppvuxna i läran om att demoner är onda och skall förslavas, att de inte är mer än djur som ska tämjas och användas.
Många följer nog det, och andra är kanske medvetna om det jag lärt mig denna natt och jagar er för ren vinnings skull.

(Akki)
*Hans ögon fylldes av stark sorg när han hörde magikerns förklaring.*
"Varför...vi är inte...jag är inte..."
*Han slöt ögonen hårt för att hålla tillbaka tårarna och stänga ute verkligheten. Det spelade ingen roll vad han gjorde, de skulle fortfarande jaga honom, jaga honom som ett djur.
Han spärrade upp ögonen igen. De gyllenbruna ögonen nu blodsröda och fyllda med ilska.*
"Vi är inge djur! Vi skadar ingen om vi blir lämnade ifred!"
*Röt han och tog ett hotfullt kliv mot magikern*
"Vi kom hit först! Ni har ingen rätt att jaga bort oss! (syftar på skapelseberättelsen)"

(Mystisk man)
*Han backade inte, stod kvar på samma ställe trots de starka känslorna i demonens hela uppenbarelse.*
Det är ju det jag säger, jag har lärt mig nu. I alla fall så finns sådana som du, men jag vet av egen erfarenhet att det finns mer illvilliga demoner än ni. Min familj blev slaktad av en demon när jag var liten, mina mäster tog hand om mig och lärde upp mig.

(Akki)
*I hans ögon blixtrade sorgen till igen, men försvann snabbt*
"Demoner slaktar människor, människor slaktar människor, vad är det för skillnad?!"
*Hans aura utstrålade inte lika mycket hat längre, men hans ögon var lika bitska*
"Ni dödar våra bröder och systrar, våra barn och föräldrar! Demonen då? Tror du inte att han haft sina anledningar? Att han fått utstå samma smärta som du?!"
*Sorgen speglades åter i hans ögon.*
"Precis som du har jag fått min familj stulen från mig. Mördade av en jägare, en människa, och vet du vad vi hade gjort? Ingenting! Vi skadade aldrig någon!......jag beklagar din sorg, för jag känner densamma..."

(jokern som Ekorre)
*smyger därifrån*

(Mystiske mannen)
De födde mig med kall avsky gentemot demoner, och de demoner som lever i mina trakter är vildare än vad du verkar. Han var vild, en felhound utan sinne och då talar jag sanning. Han hade ingen anledning, inget som drev honom förutom hunger.
*Han talade lugnt, mjuka toner.
Det verkade som om han sakta blev genomskinligare, blodskimret verkade nå längre in i honom än bara ytan av hans kläder.*

(Akki)
*All hans ilska försvann fr4ån hans aura när han sorgset tittade ner i marken.*
"Jag antar att människor och demoner är lika.."
*Sade han sedan och tittade upp på magiker igen för att se honom sakta försvinna*

(Mystisk man)
*Han lät besvärjelsen ta kraft innan den upplöste honom totalt (vilket den skulle kunna göra, blod är inte bra att ha utanför kroppen you know ). Det röda skimret blev starkare och när det tonade bort så var även mannen borta.*

(Akki)
*Han tittade länge i den tomma luften där magikern förr hade stått. Varför hade just han blivit född som demon?
Han tittade ner i marken igen med tårar i ögonen innan han sakta började gå därifrån. Vars visste han inte, utan lät benen leda honom.
Allt han visste var att han ville till Okami-sama och Zero-nii-chan*