Korridoren, Akki och Okami

(Akki)
*går mot sitt rum, men kan inte låta bli att stanna upp och titta sig omkring hela tiden. det var helt anorlunda än det varit där han hade fått "bo" under alla sina år som flykting*

(Okami)
*Kommer ut i korridoren och får direkt syn på Akki*
Men ser man på är det inte den hjältemodiga demonen
*Rösten var helt känslolös*

(Akki)
*stannar omebelbart upp och vänder sig mot mannen. han iaktar honom försiktigt, men inte hotfullt.
han säger ingenting. han kände inte ett så stort obehag när de möttes i skogen, men nu när han var ensam, och inte hade någon att beskydda kände han ett obehag när han lyssnade på mannens känslokalla röst*

(Okami)
Ta det lugnt jag ska inte döda dig, har faktiskt inte någon större lust med det.
*Han ser lugnt på Akki*
Jag skulle faktiskt behöva någon att prata med, det finns inte så många andra demoner häromkring och alla andra är så tråkiga att prata med.

(Akki)
*tittar...aningen förvånat på honom innan han nickar och sakta går fram till honom. alla tankar på svärdet är bortblåsta. mannen säger att han inte vill skada honom och som vanligt väljer han att lita mer på andra än sin egen magkänsla*

(Okami)
*Blir förvånad över att Akki går fram till honom, han hade inte trott att han skulle göra det med tanke på deras första möte*
Heh, litar du verkligen på mig, trots vårt första möte?
*Han kände sig ganska glad över att någon faktiskt ville lita på honom*

(Akki)
*stannar en bit ifrån mannen. mannens komentar och fråga fick honom att för ett ögonblick känne en viss oro igen. hans fråga kunde tolkas som något av en varning eler påminnelse om att han var farlig eller ville honom ont i alla fall. detta förvirrade honom lite grann, men han valde att genomföra sitt närmande, men vara lite på sin vakt*
"vi alla har våra skäl, och du sänkte ditt svärd, eller hur?"
*ler han, aningen naivt och hans röst ganska munter*

(Okami)
*Han ser på Akki*
Jo det gjorde jag väll...men ändå
*Han suckar och ser ner i golvet*
Det är inte så många som brukar lita på mig, vilket man gör rätt i.
*Ser på Akki igen*
jag är ingen som du borde lita på fullt ut, jag bär på en demon som kan slippa ut när den vill och döda dig.

(Akki)
*tittar på mannen, han verkar inte vilja släppa lös demonen, även om han själv nu tycker om att döda. han kanske hade rätt i att han inte borde lita på honom fullt ut, men eftersom han varnade honom verkade det somom han inte ville honom något ont, inte med mening i alla fall*
"det är okey, jag kan också glida iväg med mina demoninstinkter ibland, men tack för varningen"
*han ler igen och knyter oskyldigt händerna bakom ryggen*

(Okami)
*Han kan inte låta bli att se förvånat på Akki, att han ville lita på honom trots att han varnade honom, han hade aldrig varit med om det förut*
Men du är en demon, jag är bara värd åt en så jag kan...kunde inte kontrollera dess krafter
*Han ser ner i golvet igen*

(Akki)
*lägger huvudet på sned. en parasitdemon? han hade aldrig stött på en sådan.
han tvekar ett ögonblick innan han tar några steg närmare mannen och sätter sig på huk nedanför mannen så att han tittar på honom*
"men du varnade mig, så du är inte ond"

(Okami)
*Han skrattar*
Jasså du tycker inte att jag är ond, jag är yrkesmördare och har dödat nästan 500 människor utan att känna skuld en enda gång.
*Han såg Akki i ögonen*
Tycker du fortfarande att jag inte är ond?

(Akki)
*viker av med blicken en aning. han tvekar en stund, tänker. en yrkesmördare, och över 500 personer. han kunde inte förneka att det var mycket....men sen kom han ihåg Zero. han var en yrkesmördare, och han hyste ingen agg mot honom
han tittar tillbaka på honom och ler*
"nej, det tycker jag inte. vi har alla våra anledningar"

(Okami)
*Han ser förvånat på honom, han hade trott att Akki skulle tycka han var ond, att han var ett monster som förtjänade att vara ensam, men han log, han log faktiskt, ingen hade någonsin lett åt honom*
I så fall är du en av få som inte tycker det.
*Han ser upp i taket, känner att han måste ta bort blicken från Akki för att inte avslöja hur glad han egentligen är över någon som inte fruktar honom och som vill lita på honom*
Egentligen så valde jag att bli yrkesmöradre bara för att skydda en person som betydde väldigt mycket för mig, han var som en far för mig och jag ville inte att något skulle hända honom, så jag blev hans verktyg som dödade alla hot mot honom.

(Akki)
*förstår hur han känner sig. han själv hade dödat för att skydda Zero...
han ställer sig upp medans vingar växer ut på ryggen och han flyger upp och svävar ovanför mannen*
"det är väl inget fel med det?"

(Okami)
Nej det tycker inte jag heller, men dom flesta ser det inte på samma sätt som vi gör.
*Han log och såg på vingarna*
Måste vara ganska skönt att kunna flyga Akki
*Han hade tröttnat på att prata om saker som bara gjorde honom deprimerad och försökte därför byta ämne*

(Akki)
*blinkade frågande mot honom innan han tittade på sina vingar. han hade inte tänkt på det ur den synvinkeln, han var ju så van att flyga
han log ner mot honom igen och borjade flyga runt honom*
"jaa, det är det"
*skrattade han och landade framför honom igen*

(Okami)
*Han log när Akki landade framför honom, sedan frågade han*
Kan du göra något mer, vad har du för krafter?

(Akki)
*fäller in vingarna och ler glatt, glad att han fått honom att le*
"jag kan förvandla mig i olika stadiut mellan människa och min demonform, jag kan också förvandla min till en fldddermus...men jag kan tyvärr inte bli mer mänsklig än såhär"
*tittar besviket ner på sina demoniska ben och svans medans han vidrör de vassa hornen på hans huvud*

(Okami)
*Han granskar Akkis ben och horn*
Nåja det är väll ändå inte utsidan som räknas, eller hur?
*Ler sedan vänligt, vilket är ganska ovanligt för att vara han*

(Akki)
*nickar ivrigt och viftar lätt på svansen. han inser sedan att han inte vet mannens nams och fnissar lätt*
"ursäkta mig, men jag vet ännu inte ert namn min herre"

(Okami)
*Ler, han hade helt glömt bort att säga sitt namn*
Mitt namn är Okami
*Han bugar sig lätt*

(Akki)
*blir positivr förvånad när Okami bugar sig och följer gesten och bugar tillbaka*
"trevligt att träffas Okami"

(Okami)
Så Akki, har du lust att göra något?
*Han kände att han kunde lita på honom, så han ville hitta på något*

(Akki)
*nickade glatt åt Okamis förslag*
"vad vill du göra?"
*han antog att de inte skulle rulla omkring i korridoren, men han trodde att han kunde lita på Okami och ville därför mer än gärna hitta på något med honom*

(Okami)
*Han log, han var glad över att ha hittat någon som litade på honom och som ville göra något.*
Tja jag vet inte riktigt, har du några förslag?

(Akki)
*tittar upp i taket medans han tänker*
"jag vet inte. simma, leka, brottas, flyga, prata, jag är öppen för alla förslag"
*han tittar tillbaka på Okami. han känner då en doft av varg, men inte vargen som han mött tidigare.
han tar ett steg närmare Okami och luktar nyfiket på honom*

(Okami)
*Ser först lite förvånat på Akki, men sedan ler han*
Det är min syster Akimas doft som du känner, hon är en vit varg som följt mig genom alla år av elände.

(Akki)
*Tittar nyfiket, men ändå oroat på Okami när ordet 'elände' når hans känsliga öron*
"Elände? Vad då för elände? Du dödar väl för att skydda någon, och du kände väl ingen skuld i det? Vad är då eländing?"
*Han är fortfarande lika nära. Han glömde helt bort att dra sig tillbaka eftersom han själv inte har mycket till personlig sfär, den har blivit nedbryten av alla år som "ägodel" och handelsobjekt, därför glömmer han ofta bort att andra har ett personligt revir som de oftast inte släpper in folk på*

(Okami)
Sant, men jag kan ju inte säga att det varit en dans på små moln direkt
*Vanligtvis så låter han inte personer komma så nära inpå honom, en vana han fått under alla år som yrkesmördare, men han känner att han kan lita på Akki och låter honom komma inanför hans personliga sfär*

(Akki)
*inser fortfarande inte att han är på Okamis territorium och fortsätter därför fråga ut Okami.
hans blick ser något...lidande ut när han ser på Okami*
"..vad...vad hände?"
*han ångrar gensat vad han sagt, och fäller bak öronen en aning. han inser sen hur nära han är Okami och tar ett stort skutt tillbaka*
"Fö..förlåt mig..."
*säger han ängslitg. hela hans kropps hållning och atityd förändras. han drar in armarna mot bröstet, han böjer lite på benen och kryper ihop en aning, som för att verka mindre som många djur gjorde när de var hotade, han drar svansen nära sig och fäller bak öronen änmera. hela hans uppträdande och beteende signalerade underlägsenhet och rädsla, som om han var rädd att Okami skulle göra honom illa*

(Okami)
*Han såg förvånat på Akki när denne kröp ihop inför honom, nog att han var van vid att folk fruktade honom men han ville inte att Akki skulle vara rädd*
*Han tog ett steg fram och lade handen på Akkis huvud, han såg honom i ögonen och log*
Det gör inget, det är okej att fråga, det är så man lär sig saker.

(Akki)
*följde Okamis rörelser med vaksam blick och räckte lätt till när Okami lade sin hand på honom huvud, han hade förväntat sig att bli bestraffad, men blev istället..nästan chockad när Okami log mot honom.
han log tveksamt tillbaka och slappnade av lite. hans öron veks upp igen och hans sänkte armarna och lät axlarna avslappnat falla ur dess spända läge*

(Okami)
*Han såg hur Akki slappnade av och det fick honom att känna sig mycket gladare, han ville inte att Akki skulle vara rädd för honom*
*Han lyfte bort handen*
Jag har alltid varit hatad av andra, till och med innan jag blev yrkesmördare.
*Han såg medens lite sorgsen ut*
Till och med min mor och far hatade mig.

(Akki)
*tittade sorgset på Okami. han var hatad precis som han, av sina föräldrar till och med...
han tittade ner i marken och talade med tyst coh sorgsen röst*
"..jag vet hur det känns..."

(Okami)
*Han skakade på huvudet och såg medens lite gladare ut*
Nåja här finns det i alla fall inte så många som kan hata en, så här slipper jag känna mig utsatt.

(Akki)
*nickar sakta, men höjer inte blicken från golvet. av någon anledning vågade han inte möta Okamis blick*

(Okami)
*Han ser på Akki ett tag, sedan sträcker han fram handen, sätter den under Akkis haka och lyfter upp Akkis ansikte så att deras blickar möts*
Du är väl inte rädd?
*Hans röst var nästan lite orolig*

(Akki)
*tittar Okami i ögonen, och han inte hindra en lätt rodnad att färga hans kinder.
han skakade på huvudet. han var inte rädd, inte längre, och hans ville inte att Okami skulle vara orolig, men han kunde inte hjälpa att förläget bryta ögonkontakten.*
"nej, jag är inte rädd.."
*varför var han så blyg?*

(Okami)
*Han slappnar av när Akki skakar på huvudet, det var det sista han ville*
*Han ler när Akki bryter ögonkontakten, han drar sakta tillbaka handen*
Nåja ska vi gå en sväng och prata?
*Han kände att han ville bort från korridoren, han kände sig instängd*

(Akki)
*tar en snabb blick på Okami innan han viker av igen och nickar. toppen, nu vågade han knappt prata också.*

(Okami)
Vart ska vi gå då?
*Han hatade att bestämma, lät hellre andra sköta det*

(Akki)
*tänkte en stund, men han visste ju knapps nått om stället. han visste att det fanns en skog och en park
han tittade på Okami och lade huvudet på snedd. blygheten borta med vinden.*
"jag vet inte, jag vet ingenting om det här stället, jag är ju ny här"

(Okami)
*Han tänkte efter, han visste om landet och skogen men inget mer*
Vi kan ju gå en sväng ute på landet.
*Han såg på Akki och väntade på hans reaktion*

(Akki)
*han tänkte efter en stund, var det där han kraschade från himlen och träffade Havasa? hur som hellst var det nån annan stans än här
han nickade och log ett "okey" innan han försökte ställa sig upp utan att stöta till Okami*

(Okami)
*Han log och hjälpte Akki att ställa sig upp*
Ska vi gå?

(Akki)
*nickade och log igen. han tittade på Okamis hand men riktade sedan blicken på Okami själv*
"okey, då går vi"

(Okami)
*Han nickade, vände sig om och började gå*

(Akki)
*följde efter Okami och gick i hans tackt. eftersom han har de "deformerade" ben han har så var han mycket snabbare än vanliga människor, men han hade väldigt lätt att anpassa sin hastighet*